Sköna lördag

En lördag fylld av bandy i Söderhamn. Mestadels soligt, friska kalla vindar men ganska så behaglig temperatur. Två förluster och en vinst, Emil tvåmålsgörare. Med andra ord en bra dag.

Emil in action. Han har blå hjälm, och sträcker klubban efter bollen…

20120225-142056.jpg

Kämpar mot Edsbyn. Jämn match men slutade tyvärr med förlust 5-4…

20120225-142902.jpg

Segerjubel efter vinst mot Broberg, 5-0 tror jag att det blev. Emil längst till höger…

20120225-144055.jpg

Stolt och glad Emil efter bra kämpande och två mål, ett mot Edsbyn och ett mot Broberg…

20120225-145135.jpg

Sitter nu i bussen på väg hem och har slagit ihjäl 45 minuter med att ladda upp dom här korten. Underbart när tekniken flyter på. Jag hade ju inte så mycket annat att göra ändå, förutom att sticka. Jopp, nu är det officiellt, jag är nog en farmor. Jag stickar offentligt :)

Idag är det lördag, men jag har haft söndag hela dan. Jätteskum känsla. Kanske känner så för att jag från och med imorgon måste lägga allt krut jag har på att plugga, och att leta jobb. Så nu kan det bli tyst här på bloggen ett tag, måste fokusera på rätt saker. Måste!! Finns inga ursäkter och undanflykter längre, uppgifterna skriver inte sig själv. Ligger brutalt efter :( Och tydligen så ramlar inte jobben över mig heller. Ingen som har ringt och bönat och bett mig att börja jobba hos dom än. Tänk att man ska behöva göra allt själv ;)

Nu är vi i Gävle, snart hemma. Ikväll blir det nog pizza, finns ingen som vill laga nån mat tror jag.

Pussokram

Men?!

Så trött idag. Och har haft en dunderhuvudvärk, men det värsta har släppt nu, men fortfarande tung i huvudet. Och hjärtat slår lite hårt ibland, sådär som när man inte är riktigt frisk och man måste gå uppför trappen eller nåt. Betyder det då att jag inte är riktigt frisk? Men vad var jag igår då? Lurades jag med mig själv då eller? Mådde ju bra då, i det stora hela. Magen är väl inte fullt återställd efter helgens magsjuka, men det brukar ju alltid ta ett tag innan den återhämtar sig. Betyder ju inte att man är sjuk för det.

Det var ju idag jag skulle vakna full av energi och ta tag i livet igen. Sprudla runt och få en massa gjort, och sen när jag hade gjort en massa, göra en massa till, bara för att energin flödade. Jag skulle gå långpromenad med Zmilla, låta henne få vara ute och springa och nosa av sig ordentligt, för senaste dagarna har det varit dåligt med det. Hon har i stort sett bara fått komma ut för att uträtta sina behov, och sen hem igen. Tyvärr blir det så när alla är sjuk och/eller skadade samtidigt. Lördagskvällen slog nog alla rekord när jag först låg i soffan och mådde illa och hade ont i magen, sen spydde, sen direkt efter fick ta hand om Emil som satt med huvudet i hinken, och när jag var klar med det var det bara att klä på sig och gå ut med hunden. Det var en höjdare…då blir det ingen långpromenad kan jag säga.

Men, så blir det inte som jag hade tänkt mig. Det gör mig smått arg, och besviken, och lite stressad. Jag behöver plugga, men jag har gett upp den tanken idag. Jag får ta smällen sen. Men Zmilla fick i alla fall komma ut en lite längre stund idag, men fan vad jobbigt det var att gå. Jag hade gärna gått mycket längre i det fina vädret men huvudvärken blev bara värre och värre nästan för varje steg jag tog. Men hon fick springa av sig lite så nu ligger hon här tryckandes mot mig och sover, så jag tror att hon blev ganska nöjd. Bra sak nummer ett idag!
Jag röjde också upp i köket, trots dunderhuvudvärk, efter Zmillapromenaden. Det behövdes verkligen! Ingen har gjort nåt åt disken sen i lördags, så det var liksom dags. Nu är det fint igen. Och vi har rena glas att dricka ur igen. Bra sak nummer två idag!
Vi har också varit och hämtat bilen på verkstaden idag. Äntligen! Bra sak nummer tre idag! Verkligen! Känns lite skrattretande att åka ner till ICA i värsta shoppingbilen (läs bussen) när man måste handla. Eller tränga in oss fyra stycken när det egentligen bara finns plats för tre stycken. Eftersom vi har en skadad i familjen så har benen inte varit ett alternativ vid förflyttning av hela familjen.

Ni ser, fortsätter jag hitta fler bra saker idag så blir det nog en riktigt bra dag till slut :) Känns redan lite bättre. Jag har kommit fram till att det egentligen bara är pluggandet som stör mig, eller rättare sagt, bristen på pluggandet.
Men imorgon, då blir det en grymmans pluggdag!

Fina, trötta Zmilla…

20120221-162223.jpg

Hejsvejs!

Kungsberget…

…på en måndag. Sämre måndagar har man väl haft, fast jag är lite bakfram jag…lämnade skidorna hemma och tog med psykologi boken istället. Men det är inte ofta jag har den här utsikten och får friskluft när jag pluggar…

20120220-143401.jpg

20120220-143521.jpg

…så med andra ord är vi friskförklarade eftersom vi är här :)

Tjillevippen!

Vi ser ljuset

Det finns hopp. Ungarna är friskförklarade, jag har haft ont i kropp och huvud och sovit mest hela eftermiddagen men just nu känns det ganska bra. Jens har väl varit mer eller mindre däckad hela dan men nu är han med oss andra i soffan.
Den här bilden får sammanfatta dagen…

20120219-203506.jpg

Kräket

Vilken lördag!! Full pott, 100% utdelning. Fyra av fyra möjliga spykråkor. Hela familjen åkte på spysjukan, ungefär samtidigt. Det är inte att rekommendera kan jag lova. Natten blev lite stökig, men från ca kl två lugnade det ner sig och jag tror att alla har sovit sen dess. Jag har inte märkt att nån var upp i alla fall.

Än så länge är det bara jag och Jens vaken och så där riktigt kaxiga är vi väl inte. Vi har precis petat i oss en varsin liten macka och vatten och jag ligger och väntar på magens reaktion. Den ”pratar” och gör ont mellan varven men får det vara bara så är jag nöjd. Inga fler kräkor, tack!

Just nu funderar jag över hur vi ska kunna handla bananer och annat vänligt för sjuka magar, utan att smitta ner någon annan….

Hejohå

Den defekta familjen

Idag skulle jag bara slappa hela dan tänkte jag, sitta i soffan och sticka. Nog har jag slappat men inte så som det var tänkt. Började med en våg av illamående innan frukosten, men det släppte efter en stund. Jag var inte alls hungrig, men petade i mig frukost ändå. Sen förberedde jag både lunchen och kvällsmaten med det jag kunde, bara för att jag skulle kunna sjunka ner i soffan sen och få vara där ganska ostört. Jens som gjorde illa sig i en match förra helgen, kunde av naturliga skäl inte vara med på hemmamatchen idag. Svårt att åka skridskor när det finns viss problematik med att gå. Men han ville så klart dit och kolla så jag skjutsade upp honom till IP, och eftersom bilen är trasig och fortfarande på verkstad så snyltåker vi firmabil…eller, bil och bil…buss är det snarare. Sen fixade jag till potatis och purjolökssoppa till lunch, som Emil och jag åt. Mimmi vägrade vakna när jag försökte väcka henne, och jag orkade inte bry mig. Jobbigt att springa upp o ner i trappen när man mår lite tjyvens, för illamåendet fortsatte att komma och gå, och jag kände mig inte riktigt hundra i kroppen. Efter maten skulle Emil iväg till pulkabacken med kusin, så jag tog sällskap med honom en bit eftersom jag ändå skulle ut med hunden. Väl hemma lade jag mig i soffan och hann nästan bara slå igen ögonen så ringde telefonen. Det var Emil, han ville bli hämtad, han mådde illa. Så det var bara att hoppa in i bussen och åka och hämta honom. Sen låg vi två i soffan och tyckte synd om varann. Jag sov till och från, men var rätt så störd av illamåendet och magondan, och som grädden på det hela så hade jag fått en rejäl dunderhuvudvärk. Mimmi kläckte ur sig för en stund sen att det kändes som att hon skulle spy, hon var liksom lite skakig i kroppen. Är det så att vi ska börja sportlovet med sjukstuga? Så får det inte bli! Ungarna ska ju till Kungsberget med gårn på måndag, och jag ska ju följa med och grilla hamburgare åt alla hungriga skidåkare. Kan vi inte bara bestämma att vi skiter i sjukorna, att vi hoppar över det och är friska istället? Visst?!

Jens fick äran att fixa klart kvällsmaten, kycklingpaj, och i vanliga fall så skulle det vara jättegott. Men idag…?

Imorgon vaknar vi allihop, fullt friska och inga krämpor :)

Hejsvejs!

Ska det va så, vavava?

Nu måste jag gnälla lite. Nog för att det kan tyckas att när man går under benämningen lyxhustru så borde man ha all tid i världen. Man kan tycka det. Jag vet, jag vet…jag är nog den mest oeffektivaste människan som går i ett par skor…eller ja, tofflor för det mesta…hur som helst, jag tar inte riktigt tillvara på den tid jag har, den tid som vi alla har precis lika mycket av, den tid som jag av någon underlig anledning verkar ha betydligt mindre av än alla andra supereffektiva hypersnabba människor. Resultatet av det blir att jag ofta, väldigt ofta är stressad…inuti mig…inte så där så att jag springer runt runt och skyndar mig. Nej, det syns inte så bra utåt, men ibland rycker det och ruskar i benen på mig…det är min stressventilation. När det är lite för mycket inuti mig så måste jag liksom ruska av mig litegrann. Fast jag har inte kommit underfund med än om jag blir lugnare av det, eller om jag blir ännu mer stressad. Blir lite som en ond cirkel. Men nu börjar jag komma ifrån det jag skulle gnälla över. Jo, det var egentligen det här med tiden. Förmodligen finns det dom som kommer att reagera över mitt gnäll nu och tycka att ”herregud kvinna, du har ju all tid i världen!”. Nu kommer gnället.

Idag har jag sökt ett jobb. Jihoo, fanfar, trumpet och hej och hå. Det tog mig…håll i er…nu kommer jag att låta illa…TVÅOCHENHALVFUCKINGJÄVLATIMME att söka ETT jobb…Ska det vara så?! Då blir det inte många jobb jag kommer att söka. Eller jo, det blir jag väl tvungen till. Men man måste få bli lite arg också. Jag hatar, verkligen hatar där man måste söka jobbet via en hemsida, där dom inte tar emot ansökan via epost, och så GÅR DET INTE ATT BIFOGA sitt redan färdiga CV som man har i datorn. Nej, man måste gå steg för steg och fylla i allt skit igen. Och inte gick det att bara fylla i ex. anställningsår från och till, nej då, år-månad-dag skulle det vara annars kom man inte vidare. I rutan där man skulle fylla i sina arbetsuppgifter hade dom begränsat teckenantalet till 500 st…kan låta mycket, men när man har varit på ett ställe i 16,5 år så är 500 tecken jävligt lite. Likadant med utbildningar, år-månad-dag…vem fan har koll på vilket datum man började i gymnasiet? Man var också tvungen att hitta ”rätt” yrke och yrkesområde i en rullist, och när inte ”rätt” fanns med fick man ta det som lät bäst. Alltså, det här stelbenta systemet gör ju bara att man till sist skiter i det helt, eller att det bara blir hafs-slafs av det hela. Fast jag kunde ju inte göra nåt av det, så jag var helt upprörd och svettig när jag var klar…tvåochenhalvfuckingjävlatimme senare. Gud, så upprörd man kan bli.

Och om arbetsgivaren googlar på mig och hittar det här, så är det inte arbetsgivaren jag är arg på, utan på systemet. Jobbet vill jag jättejättejättejättegärna ha! Och det här med oeffektiv och inre stress, det är bara hemmaLena, inte jobbLena.

Så, nu har jag gnällt. Förlåt för alla fula ord, men jag svär när jag blir upprörd. Känns bättre då.

Nu ska jag sticka…inte bort…bara sockor :)

Hejsvejs!

Det går bra nu

Trasig bil transporterad till verkstad. Trasig gubbe transporterad till läkare. Tre fjärdedelar av familjen snorar, hostar och snörvlar.

Kan det bara återgå till det normala nu?

Säger inte så mycket mer, blir bara så gnälligt då. Jag är tyst istället.

Pössokram

Tänder ett ljus och kramar om…

 

 

Trött – seg – trött

Har haft Emil hemma hela veckan, men imorgon är han nog fit-for-fight och kan gå i skolan. Han har sluppit feber, men förkyld och har haft väldigt ont i bihålorna. Det har synts på honom att han inte mått bra. Men idag är han piggare. Jag har varit energilös den här veckan, inte orkat göra så mycket mer än det jag måste. Blev förkyld i tisdagskväll så det är väl den som spökar gissar jag på. Har inte heller någon feber, men känns i kroppen att jag inte är riktigt kry. Men inte sjuk heller.

Mimmi drog till med en försovning i morse, den första någonsin. Nångång ska ju vara den första, sägs det. Har väl egentligen bara varit en tidsfråga. Hon är inte känd för att studsa ur sängen. Det är väl ingen i det här huset, men upp kommer vi, om än motvilligt. Hon satt upp i sängen när jag gick ner, sen efter en stund ropade jag på henne och talade om att jag gick ut med Zmilla, hon svarade och jag tyckte det lät som att hon var uppe. Det lät inte som ett svar dränkt i kudde och täcke. Så, jag gick ut med vovven, kom hem, tyckte att jag hörde vatten spola i köket och tänkte att Mimmi hade ätit frukost. Hon var inte i köket när jag kom in men hon brukar pipa upp på sitt rum efter frukosten, så det var inget konstigt. Gav Zmilla mat, började fixa med min frukost. När klockan var 7.16 började jag fundera varför hon inte kom ner nångång, för 7.17 brukar hon senast ge sig iväg. Igår var klockan 7.18 och då sprang hon (här i huset är det minutrar som räknas), så det började ju dra ihop sig tyckte jag. Gick till trappen och ropade på henne, inget svar. Vaa faaan! Uppför trappen, rundade hörnet och får se ett enda stort berg av täcke i hennes säng, och därunder låg hon och trynade. Inte ens påklädd. Mamman gick i taket. Mimmi nästan flög i taket. Mimmi blev informerad om att hon hade typ tre minuter på sig innan bussen skulle gå. Och så kom det en harang om ditt och datt från mamman. Mamman stampade nerför trappen, med puls. Rätt åt henne, tänkte elak mamma direkt. Skulle hon hinna om hon fick skjuts dit, tänkte snäll mamma nästa sekund. Snäll pappa skjutsade henne. Hon kom till skolan två minuter innan lektionen började. Hon slapp det pinsamma att förklara varför hon kom försent. Curlingföräldrar? Kanske…ibland 8O

Tidigare äldre inlägg

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.